Sydamerika

 Efter att ha liftat nastan hela vagen fran Buenos Aires till Mendoza kande jag mig ganska mor i huvudet efter att endast ha pratat spanska i fem dagar. Spanskan ar okej men jag kan inte pasta att jag for nagra djupare konversationer med nagon. Jag pratar ytligheter och ar ganska nojd med det. Nar jag nadde Mendoza var jag dodligt sugen pa att prata med nagon en langre stund sa jag sag verkligen fram emot ett gammalt klassiskt hostelhang med utlanningar som pratar engelska. Oturligt nog valde jag det enda hostelet i Mendoza som var tomt. Det var jag och ett trakigt Amerikanskt par vilka fick mig att soka ensamheten i mitt ack sa tomma rum. Jag kande mig lite bedrovad och tankte att jag kanske kunde hitta nagot roligt att gora pa internet. Pa gamla goda Facebook sag jag att David, engelsmannen/irlandaren, vi mott i Mvd var i Mendoza och jag skickade honom ett medelande och sa att vi borde motas. Han kom forbi mitt hostel och nu, nastan en manad senare, ar vi fortfarande tillsammans.

Vi har hunnit med ganska mycket under den har manaden. Vi har bland annat levt ute i det vilda, precis vid foten av Anderna och byggt en medidationplats for buddister. Nar David, jag,buddistnunnan och en kanadensisk kille kom till platsen dar meditationsplasten skulle byggas fanns ingenting dar. Eller att saga ingenting ar en overdrift, dar fanns ett helt obrukbart hus, ganska manga parontrad, ett gang med hastar, en strom med farskvatten, en fantastisk utsikt over anderna och en miljard flugor. Nagra bekvamligheter fanns inte sa jag och David byggde oss snabbt en otroligt bra hydda av grenar och gras som blev vart hem for tva veckor. Natterna var valdigt kalla men var lilla hydda visade sig vara valdigt valbyggd och holl oss varma.

Allteftersom droppade mer manniskor in i lagret och tillslut var vi en svensk, en londonkille, fyra kanadicker, en jenkare, en argentinare, en italienare och en buddist. Manniskorna var extremt trevliga och latta att umgas med (alla utom nunnan som var lite underlig) och vi hade en harlig tid. Jag och David konstruerade bland annat ett utedass med hjalp av en ugn. Alla var oerhort imponerade och det var harligt att sitta pa dass och se Anderna. Tyvarr hade nunnan mediterat lite for mycket och visste inte riktigt hur man skulle bete sig mot folk och hon upprorde David bade en och tva ganger genom att papeka att han behovde mycket meditation. Jag behovde tydligen inte sa mycket meditation utan borde istallet bli munk. Jag avbojde vanligt men bestamt.

Efter tva veckor lamnade vi lagret och akte till Santiago for tva dagar. Vi ville egentligen bara dit for att David ville bada i Stilla Havet vilket han hort skulle vara varmt och harligt. Det var det inte, det var svinkallt. Efter Santiago var planen att aka till Bs As och darefter till Mvd dar David hade ett jobb och jag skulle mota grabbarna vid kusten. Nar vi kom till Bs As fick David reda pa att hans jobb inte langre existerade och han nu var helt utan pengar med over en manad kvar till sin hemresa (vilket han utan pengar inte kunde omboka). Jag bestamde mig for att stanna i Bs As med David och tillsammans soka jobb. Efter tva dagars letande hittade vi ett jobb pa ett hostel dar vi ska bygga en bar. David med en examen i design och min gedigna utbildning i hantverk (rivning ar ju egentligen exakt samma sak som att bygga, bara tvartom) gav en garanti for att vi skulle gora en bra jobb. Fram till nu har vi mer eller mindre fungerat som vaktmastare och flyttat runt saker men snart borjar forhoppningsvis barbygget.

Nu ska jag hem och provsvinga hammaren!

Hasta luego

Jag glommer sa latt men nu ar bloggskrivandet igang igen. For tillfallet iallafall.

Jag befinner mig just nu i, vad jag tror ar en industristad, i mitten av ingenstans. Jag har vandrat runt lite och sett bara sett sjaskiga bilfirmor och underliga mekanikerstallen. Kanns inte som en dromstad att stanna i och jag vette tusan om jag ens orkar ge den en chans sa imorgon lamnar jag. Idag ar det lite sent for att ta tag i sett sadant projekt.

Sedan min senaste uppdatering har ganska mycket hant och jag har ju inte hur mycket tid som helst (det har jag ju egentligen sa jag ar bara lat). Det ar fem dagar sedan jag lamnade Mvd och mina resekamrater bakom mig for att aka till Argentina och Buenos Aires. Jag var i tre dagar i BA och han bland annat traffa Asa och Marcus och hann med en underbart god och trevlig fodelsedagsmiddag. Darefter lamande jag BA for att forsoka lifta mig nagonstans i Argentina. Pga av lite obeslutsamhet och bristande spanska kunskaper kom jag ivag sent fran BA den 7e via en buss (!!!) mot ett litet stalle som jag trodde skulle vara fint att lifta ifran. Staden var fin men mork nar jag kom fram sa jag valde att sla lager en liten bit utanfor staden pa ett falt. Faltet lag avskilt och jag var trygg, trodde jag! Ett hundratusen miljarder myggor ville annorlunda och jag fullkomligt slukades hel. Naturligtvis hade jag inte inforskaffat nagot myggolja och jag kunde knappt andas nar de varsta attackerna satte in. Jag forsokte gomma mig i sovsacken men de var overallt. Tillslut gav jag upp och hittade ett billigt hotel i staden i stallet. Jag var synnerligen missnojd over att ha blivit bortskramd av myggor (jag ar ju banne mig Jamte) och att ha lamnat BA utan att lifta. Jag bestamde mig for att dagen idag skulle bli battre.

Idag gick jag raka vagen till ett Apotek och kopte myggmedel av basta marke. Jag borjade sedan orientera mig i staden for att hitta en vag som gick till Mendoza. Jag har kostat pa att kopa en karta sa jag visste vilken vag jag fragade efter och alla pekade glatt och sa att det var forfarligt langt till den har vagen. Jag sprang pa tva aldre man som satt pa en bank och pratade som undrade varfor jag ville till den har specifika vagen. Jag forklarade att jag ville aka till Mendoza och de sa da att jag borde ta en helt annan vag till en stad at ett helt annat hall. Jag lydde deras rad och lyckades fa lift till staden Junin dar jag nu befinner mig. Fran Junin ar det manga som aker till Mendoza sa gubbarnas rad verkar bra. Liftningen ar intressant da min spanska ar ganska begransad. Forsta personen var bra och pratade lattforstaligt och han forkarade saker om majs och nagot annat sadeslag. Jag berattade lite om mig sjalv och vi boundade bra. Jag fick hans visitkort nar jag blev avslappt och jag var glad. Den andra bilen som plockade upp mig var en 30 ar gammal lastbil men som jag trodde var 80 ar. Den var supercharmig och jag satt med rutan nere och armen tufft utanfor. Mannen som korde verkade valdigt vanlig med galet svarforstadd. Jag hangde inte riktigt med och vi blev tysta ganska snabbt. Jag fick lite daligt samvetet for att jag inte kunde bidra med sa mycket vettigt men nar jag slangde ut en krok nappade han anda inte riktigt sa jag nojde mig med att sitta tillbakalutat och njuta av akturen.

Nu ska jag forsoka hitta nagot vettigt stalle att bo pa har, men det kanns lattare sagt an gjort. Det slutar val med att jag far bo under ett bilvrak. Men da har jag iallafall myggolja!

Hasta luego!

Livet i Montevideo flyter på som aldrig förr. Vädret är kanon och det utnyttjar vi genom att vara på stranden och sitta och läsa på ramblan. Förra veckan hyrde vi en bil för att kunna göra en liten roadtrip i de östra delarna av Uruguay. Affe saknade sovsäck men hittade en till ett billigt pris + ett tält. Perfekt tyckte vi, tält är billigt och bra! Tyvärr var tältet bara två ggr två meter vilket gör det stört omöjligt att få in alla fyra i det. Speciellt eftersom som Sten ensam tar upp ungefär hela den ytan. Vi löste problemet första natten genom att välja en alldeles exemplarisk lägerplats, en avskild strand som hade ett lite torn för badvakterna (som nog inte varit där på ett tag). Två kunde således sova i tornet och två i vårat nyinköpta fina tält. Problemet var bara att vi hade glömt tältet... Jag och Affe fick göra en kraftansträngning och bränna tillbaka till Montevideo för att hämta det förbaskade tältet. När vi till sist hade ordnat så vi alla hade tak över huvudet inledde vi en liten strandolympiad med längdhopp, såväl stillastående som flygande, hundra meter, kulstötning, diskus samt korta 400 hundra meter (jag och Adam orkade inte mäta så ordentligt så det blev snarare 200 meter). Efter utmattande tävlingar började vi bli hungriga och gjorde en utomordentlig indianeld och grillade korv och kokade pasta i våra kastruller som vi köpt på marknaden. Dagen efter sov vi i en nationalpark ute i ingenstans. Vi körde på en väg som bara tog slut och allt som fanns var sand och en Jeep som kört fast. Vi fyra kravlade ur vår minibil och frågade Jeepen ifall de ville ha hjälp och de ville de naturligtvis så vi knuffade upp Jeepen ur sanden. Räddningspatrullen är alltid redo! De två återstående nätterna tillbringade vi i Punta del Diablo i en liten stuga där vi återigen lagade vår mat över öppen eld. Denna gång i en grill men det kände exotiskt ändå.

Väl tillbaka i Montevideo tog vi upp allt där vi lämnat det och allt tröskade på i samma gamla spår, trodde vi! En vacker dag hade gruppen bestämt sig för att gå ut och dricka en öl. Vi gick till en restaurang/bar som Affe gillar tack vare några underliga drakmasker i taket. Vi satt där med vår öl och har det trevligt då Affe bestämde sig för att gå på toa. Vi började efter att tag undra varför hans toabesök tog så lång tid när han kom tillbaka och säger sig ha träffat svenska vänner. Vi gick över till ett bord där det satt människor i 40-50 års åldern och åt pizza. Vi la alla märke till en man med hög hatt, rastahår, ett ansikte som Morgan Freeman (kusligt lik) och promenadkäpp. Mannen visade sig vara King George (sicket namn) och King Geroge var tydligen något av en soullegend. Han var bundis och tjena med Jimi Hendrix, Janis Joplin, Eric Clapton och Ray Charles. Jag är med andra ord en handskap från att skaka Jimi Hendrix hand, vad sägs om det? Vi misstänkte att killen bluffade med efter en grundlig Googling visade det sig att han inte ljög. Kul att få berätta en osannolik historia som för en gångs skulle verkar vara sann (det är ju väldigt lätt hänt att man drar en rövare efter ett år i rivarbranchen)! Men vår otroliga tur tog inte slut här. Efter en dag på stranden traskar Adam, jag och Affe hemåt i ett strålande solsken. Vi känner oss väldigt solbrända och surfaraktiga och Affe fångar tillfället att spegla sig lite i ett bilfönster. Jag och Adam vill inte vara sämre så vi speglar ikapp, då jag för ett tillfälle kan slita mig från spegeln ser jag en röd bil med en tjej med ett gigantiskt leende som uppenbarligen har sett oss. Jag ler glatt tillbaka och vinkar, Adam och Affe förstår genast vad det är frågan om och ler och vinkar energiskt varpå bilen kör i väg. "Jaha det var väl det sista vi såg av dem, tänkte jag" Men icke! Bilen har bara kört runt hörnet och kommer tillbaka. Tjejen som kör ville ha ett nr och hon fick mitt. Vi bestämde sedan att vi skulle träffas så Adam, jag och Sten (Affe blev sjuk) klämde oss in i en pytteliten Peugot. Det visar sig att tjejen som vi åker med är Miss Uruguay och kom på plats nr 20 i Miss Universum. Vi höll på att skratta ihjäl oss, en modell som stannar på gatan och pratar med oss. När hände det senast. Hon och hennes vän var hur som helst väldigt trevliga och vi sa att vi skulle höras men pang bom, där tar turen slut. Jag tappar mig mobil någonstans och jag var den enda som hade hennes nr. Vilken perfekt knorr på historien. Så henne kommer vi aldrig se igen, men vi överlever nog.

Annars är som sagt allt bra med alla förutom Affe som har mått lite dåligt i två dagar. Men han är en kämpe och blir nog bra snart hoppas jag! Hoppas allt är bra där hemma med julstök och allt vad det innebär. Här julstökas det inte mycket men ibland nynnar vi på en jullåt eller två.

Hade fint!

Efter mycket moda och stort besvar har jag bestamt mig for att skriva ett litet inlagg har pa bloggen. Jag antar att ganska mycket har hant sedan min senaste uppdatering sa ni far lite utvalda godbitar.

Tre svenska pojkar fran Montevideo har halsat pa tre svenska flickor i Buenos Aires vilket var en alldeles fortrafflig kombination. Gruppen var synnerligen homogen och alla forstod varandra eftersom ingen envisades med att prata spanska i tid och otid. Vi tillbringade ungefar en vecka i Buenos Airestrakten och hann med att sola, bada, ata, sova och allt annat som man vill gora pa en semester. En av hojdpunkterna var en natt under klar stjarnhimmel pa en strand i Mar del Plata. Vi hade aven en fin liten eld vilket alltid bidrar till en trevlig stamning. Pa vagen hem fran stranden klappade jag och Adam hundar som blev lite ilskna men vi visade auktoritet och skallde pa dem.

Nar vill tillbringat en vecka i Buenos Aires var vi ganska nojda och eftersom Affes snart skulle komma tyckte vi det var bast att atervanda till var kara hemstad. Att veta nar Affe skulle dyka upp visade sig dock inte vara det lattaste. Jag forsokte fraga honom i mail men Affe ar inte kand som nagon cyberexpert sa det blev lite av en gissningslek att forsoka tyda hans mail. Han envisades med att blanda ihop November och December och alla datum sa tillslut visste jag varken ut eller in. Jag fick tillslut tag pa den gode rivaren via Facebook och da visade det sig att han hade varit i Sao Paolo i tva dagar och skulle komma till Montevideo dagen efter. Det kom lite som en chock men mest var det en glad overraskning. Affe har nu varit har ett par dagar och har anpassat sig val till det Uruguayanska livet. Han ater empanades med stor fortjusning och forsoker prata spanska.

Igar var vi med om en haftig upplevelse da vi sag Uruguay mot Costa Rica i en Play off match for VM. Vi kopte vara biljetter lite smussligt av en kille utanfor arenan och fick dromplatser precis vid planen. Dock skymdes sikten lite av ett tva meter hogt jarnstangsel sa vi klattrade upp pa en annan sektion och fick darmed an battre platser. Stamningen var fantastisk och folk skrek och skot raketer. Rent fotbollsmassigt var matchen ingen hojdare men allt runt omkring gjorde det till en minnesvard kvall. Att Uruguay gick blev klara for VM och hela Montevideo var pa fotter gjorde inte saken samre. Tank sa mycket gladje fotboll kan skapa! 

Idag har vi stora planer da vi ska spela en fotbollsmatch. Vi ar fyra svenskar och en irlandare som ska bilda ett fantastiskt lag. Lagets namn ar lika sjalvklart som genialiskt, los vikingos. Irlandarens vikingbakgrund ar val lite tvivelaktig men han har overtygad om att hans roda kalufs har nagot att gora med vikingarnas framfart pa den brittiska oarna sa han accepterar glatt namnet. Sa vi ska ut pa rovartag i eftermiddag!

Vad framtiden har i sitt skote vet vi inte riktigt, det lutar at att vi aker till Punta del Diablo i veckan vilket kan bli trevligt. I helgen ska vi forsoka vara med i ett projekt dar man bygger hus att folk som inte har det sa gott stallt. Hoppas vi far skotta grus!

Chau! 

Jag har insett att vi har ett litet problem i att vi alla tre skriver varsinn reseskildring. Jag har precis läst Stens blogg och tycker därför det känns helt meningslöst att beskriva vår vandring eftersom han redan har skrivit så bra om den. Men sak samma, ni får hålla till godo med lite upprepningar eller så får ni helt enkelt välja en favoritblogg.

Vi har alltså varit på en vandring. Vi hade en ambition med vandringen att den inte skulle vara turistisk och gå längs en vandrigsled utan mer äkta och häftig. Så vi valde mer eller mindre på måfå två städer som låg lagomt långt ifrån varandra och som såg trevliga ut (hur vi nu skulle kunna se det på en karta). Vi planerade vår resa väl och bestämde oss för att fylla två ryggsäckar med mat och kläder och ta med en gitarr som, skulle det visa sig, mest såg trevlig ut på kort för vi spelade inte så förfärligt mycket. Vi var genialiska och tog med pastasallad och chili con carne vilket torde vara en perfekt vandringsmat. Rejält och gott! När vi väl planerat klart och tagit bussen till staden Mercedes började vårat stora äventyr. Vi vandrade med militärisk diciplin och i raskt tempo. Vi tillät oss tio minuters vila per timme och ibland kändes det som att vi var tvungna att sakta ner inför 30kmskyltarna, vi gick så att fotsulorna brann. De brann kanske lite extra på mig eftersom jag inte har varit förutseende nog att ta med mig kängor (som Sten) eller löparskor (som Adam) utan jag fick lita blint på mina fina sneakers. Mina fötter var lagomt glada åt det beslutet men kroppjäkeln ska väl härdas. Uruguays landskap är väldigt fint med gigantiska öppnaytor som breder ut sig mil efter mil. Jag kan dock inte låta bli att tänka på hur det förmodligen såg ut för tvåhundra år sedan, kanske var de nu öppna ytorna då täckta av lövskog.

Vi sov en natt ute under en vacker stjärnhimmel och vi i gruppen såg fyra stjärnfall. Jag lyckades emellertid missa allihopa för månen reflekterades på något underligt vis i mina glasögon så allt var bara ljust för mig. Andra dagens vandring gick lika raskt och bra som den första dagen så vips var vi framme i Durazno. Vi hade planerat för en tredagarstripp med vi räknade inte med att vårat tempo skulle vara så fantastiskt högt. Vi åt  lite av vår Chili som naturligtvis hade jäst efter två dagar i stekande hetta och tog sedan glada och trötta bussen hem.

Väl hemma i huset forstätter vi med att försöka fylla våra dagar med något roligt eller intessant och ibland bådadera. Jag har anställt Sten som spanskalärare vilket känns väldigt bra. Han förklarar bättre än de lärare vi har haft på vår kurs. Jag är en väldigt snäll elev och bråkar ingenting med professorn.

Jag försöker träna en del trots att jag känner en genuin ovilja till att gå på gym. Det känns så jädra korkat att lyfta massa kilo till absolut ingen nytta. Tänk vilket arbete som läggs ner varje dag på ett gym utan att det bidrar till någonting förutom sminkade kroppar. Vansinnigt! Men jag vill å andra sidan inte bli tjock så jag får väl kämpa på.

Nu ska jag sätta mig och plugga de glosor Sten har gett mig i läxa, jag vill undvika att få skäll på morgondagens lektion.

Hej då!

Forra veckans totala forslappning ar nu ett minne blott. Jag och Adam lovade oss sjalva innan resan till Buenos Aires att vi skulle ta tag i vara liv nar vi kom hem och som vi har gjort det! Vi tranar pa ett gym som vi har hittat och helt sjalva kopt gymkort hos. Det var ganska svart att kopa ett kort da Uruguayanerna ar helt opedagogiska och vagrar prata lite langsammare sa att en vanlig person kan forsta. De bara upprepar vad de sagt tio ganger tills vi nickar och sager Si. Vi kopte iaf ett kort for tva veckor (fast vi bad om en manad, men det spelar mindre roll) efter att ha genomgatt en lakarundersokning som var obligatorisk av nagon anledning. Gymmet ar ganska gammalt och slitet, ett typiskt Rockygym och vi har bestamt oss for att bli tjenis med alla biffar dar. Adam tog, for att fortydliga var gringostatus, pa sig en Sverigetroja idag sa alla har overseende med att vi inte ar sa jattekommunikativa. Forutom att gymma kan man aven spela fotboll, volleyboll, basket och simma. Kanns bra!

Gymma ar inte var enda sysselsattning utan vi har aven bestamt oss for att bli bra pa matlagning. Igar struntade vi dock i mat utan gav oss in i fikabrodsdjungeln da vi ansag att uruguayanernas fikabrod  inte dog till kaffet. Vi bakade en tigerkaka (som for mig var giftig pga av dum mjolk) som alla i huset var valdigt nojda med. Vi tyckte inte att det smakade lika bra som hemma men den fick duga. Vi har aven bakat brod men inte heller det smakar som hemma men det har vi iaf hitta orsaken till, det vi bakar med ar inte jast utan bakpulver! Valdigt knepigt och broden blir inte sarskilt fluffiga utan ganska kompakta. Brodet som gar att kopa ar varat hembakade brods raka motsats, det ar jattevitt och jattefluffigt utan nagon som helst tillstymmelse till mat. Hemma ater jag garna en halv limpa brod men har far man ata halva butiken for att bli matt. Valdigt underligt.

Men vi lagar inte bara mat och gymmar, nej vi pluggar spanska ocksa. Det gor vi dock bara tva ganger i veckan vilket kanns lite futtigt sa vi ska nog ta en intensiv kurs pa tva veckor istallet. Da skulle vi fa plugga varje dag och det tror jag vi behover. For alla er darhemma som tror att  vi ska prata flytande spanska vid jul sa far jag nog gora er besviken. Men vi kampar aven om vi har vara dalar da det kanns omojligt att lara sig nagot alls. Men det kanske ar en del i processen.

I inledning sa jag att vi varit i Buenos Aires men om det finns inte mycket att beratta. Vi akte dit med tva amerikanskor som var VALDIGT amerikanska vilket jag och Adam tyckte var lite smajobbigt. Sa vi forsokte halla oss for oss sjalva utan att vara pa tok for otrevliga mot varat resesallskap. Vi lyckades dugligt tror jag. Det viktigaste som hande under helgen var nog att jag at en valdigt god Baby beef och att Adam och att jag fragade nagon pa bussen (pa spanska) ifall de hade vaxel pa min femma. Missforsta mig inte, det var en trevlig helg men det finns inte mycket att beratta.

Ikvall ska vi ha overraskningsfest for en av tyskorna som har fyllt ar och vi ska alla forsoka gora nagot fran respektive hemland. Vi blev eld och lagor nar vi horde om detta for en vecka sedan och borjade genast komponera en dans till Dancing Queen. Nu nar timmen T borjar narma sig borjar vi allt mer fa kalla fotter da vi inte har tranat dansen och det visade sig att det skulle komma massa annat folk torutom de fran kollektivet. Vi funderar pa att branna av en klassisk Sma grodorna istallet men vi ar inte helt sakra. Vi far klura vidare.

Snart kommer Sten hem vilket ska bli kul. Jag tycker det ar lite onodigt av honom att vara borta sa lange. Tva musketorer ar liksom inte riktigt lika bra som tre.

Ah nej nu fick jag reda pa att amerikanskans mamma kommer hit snart, mer amerikaner? Det kan  inte vara bra.

Adam har tagit en liten siesta och jag funderar pa att gora detsamma, vi gar upp okristligt tidigt nufortiden.
Horde forresten att det snoar i Sverige, har ar det sol och tjugotre grader varmt. Uruguayanerna har inte tagit av sig vinterjackorna an men vi njuter i fulla drag och snart kommer sommaren. Kanns fint!
Chau!

Nu var det lange sedan jag skrev har men jag har inte riktigt haft ork och lust att skriva. Som ni ser far jag klara mig utan vara fina bokstaver med prickar. Sten har tagit med sig datorn till Paraguay sa jag skriver pa Guys dator istallet.
Jag och Adam har de senaste dagarna fort en valdigt underlig tillvaro. Vi har sovit lange, gatt upp atit frukost, last lite, gatt runt lite i huset, pratat lite med kollektivfolket (som kommer och gar) och sen gatt och lagt oss. Ibland bakar vi brod och gor god mat for att kanna oss  duktiga. Allt det har ar valdgt roligt och trevligt men i langden blir det lite langtrakigt. Nu har vi iallfall hittat en skola som ar billig och verkar bra. Sa vi ska pa ett mote imorgon och ifall det fungerar bra sa startar var undervisning pa tisdag. Ska blir skont att ha nagot annat att gora nagra dagar i veckan. Vi har aven funderat pa att leta reda pa ett gym (aven om jag hatar gym) sa det ar ett projekt for nagon dag.

De senaste dagarna har Adam varit sjuk i influensa sa jag har handlat mycket youghurt och forsokt agera sjukskoterska. Han ar nu ganska frisk sa forhoppningsvis orkar han ga pa motet imorgon. Han insjuknande kom valdigt plotsligt efter en dag pa stranden. Jag misstankte direkt solsting och beordrade mat och vatten men det visade sig vara influensa och det blev sangliggande i tva dygn for den tappre kampen. Innan sjukdomen brot ut i varat lager besegrade vi fransmannen i en blodig standfotbollsmatch. For att vara arlig var matchen inte sarskilt blodig eller svar, fransmannen var usla pa fotboll och jag och Adam utklassade dem till deras fortret. Trots var overlagsenhet var vi goda vinnare och kamratskap radde pa stranden. Trodde vi! En av tyskorna (som inte ens hade varit med i fotbollen) tog beslutet att kasta sand i Adams shorts. Det skulle hon inte gjort! Det blev en vild jakt i ca fem sekunder sedan hade Adam hunnit upp den illvilliga tyskan och gnuggat lagom mycket sand i haret pa henne. Vi svenskar var valdigt nojda med att bade varit bast pa fotboll och sandkastarleken.

Igarkvall hade amerikanskan i huset en tjejkvall. Hogljudda amerikanska tjejer var inte det jag sag fram emot mest just da sa jag tog till flykten in i Adams trygga rum (ingen gar dit pga av hans sjukdom). Vi sag en film och satt sedan i morkret, vi ville inte tanda lampan i radsla for att nagon amerikanska skulle uppmarskamma det och forsoka prata med oss, och avhandlade viktiga amnen. Vi gjorde inte mycket vettigt forutom att ibland smyga i vag pa toaletten. Framat tolv smog jag tillbaka till mitt rum och somnande till tonerna av Gwen Stefani ackompanjerat av tio skrikande amerikanskor.

Idag har vi suttit pa ramblan och last. Adam mar mycket battre till min stora gladje. Det har varit fantastiskt vader och vi har riktigt kunnat njuta av att vara pa utlanne. Eftersom Adam och jag inte direkt knokat vara dagar med viktiga aktiviteter har jag haft mycket tid att ga och tanka. Det ar mycket som ska funderas ut infor framtiden. Tex vad vi ska gora har i ett ar. Prio ett ar for mig och Adam att lara oss tillrackligt mycket spanska for att klara oss okej utan Sten. Men det kanns som vi har tagit steg i ratt riktining efter att ha kontaktat skolor och liknande och forhoppningsvis borjar plugga nu pa tisdag. Men efter det, da har jag ingen aning. Sten sa att Ferente Amplio som ar regringspartiet har engelska undervisning i fororterna och det skulle kunna vara en rolig och vettig sysselsattning. Men jag misstanker att min spanska kanske maste vara lite battre da... Vi far se vad det blir helt enkelt. Jag kanske hittar en rivningsfirma som ar i skriande behov av en svensk som nar de hogsta tegelstenarna.

Vi saknar bada Sten litegrann vilket de ovriga i kollektivet finner valdigt lustigt men i ovrigt ar allt valdigt bra (utom Adams sjukdom) och vi lever och lar varje dag.

Manana manana! 

Nu har vi borjat hitta fina rutiner har i kollektivet. Vi har, faktiskt, gatt upp tidigt och pluggat spanska (eller Sten gor andra saker tror jag) hart i flera timmar. Suck vilket talamod man maste ha for att lara sig ett nytt sprak. Det ar rena rama greiskan (eller spanskan da) i borjan. Jag hade dock ett stort genombrott igar da jag och sju spansktalande personer satt runt ett bord och spelade kort, jag forstod mestadelen av vad som sas! Samtalsamnena var ganska tacksamma och inte super avancerade men anda, jag kande mig nojd. Men att forsta och prata ar tva helt olika saker sa jag var stum och glad for en kvall. Det var faktiskt en fordel for mig att inte  for da kunde jag skylla mina forluster i kortspelet pa att jag inte talar spraket. Valdigt bekvamt! Jag och Adam ska i veckan forsoka titta upp universitetet och se om vi kan hitta en spanskakurs. Adam hade pratat med nagon som sa nagot om spanska for nyborjare, men for spanstalande. Later lite skumt tycker jag men tydligen skulle det vara ett valdigt bra satt att lara sig fort. Sa vi ska kolla!

Eftersom jag ar svensk sa ska jag gora en vaderrapport. Vi har haft nagra dagar med regn och blast och vart 200 ar gamla hus har haft det tufft att mosta alla pafrestningar. Men idag sprack himlen upp och en valdigt fin varsol tittade fram. Sa vi tre tog tillfallet i akt och promenerade langs ramblan vid havet och allt var valdigt fint. Sedan skulle vi hitta till en stadion for att titta pa fotboll men det var lattare sagt an gjort. Vi gick omkring i en evighet innan vi hittade en trevlig taxi och betalade motsvarande tio kronor kvar och i ett huj var vi vid stadion. Fotbollen var fartfylld, rolig och galen. Jag kommer garanterat titta pa fler matcher. Kanske kan hitta nagot nyforvar till Lunden OBK.

Harnast vet jag inte vad som hander, Sten funderar pa Paraguay, jag och Adam ska plugga om det gar. Annars vet jag inte alls. Vi hittar nog saker att gora, det ar ju en ganska stor stad.

Det ar forresten snart presidentval har och det ska bli intressant, jag har inte lart mig alla politikglosor an men jag ska kampa! Kul att se att kyrkovalet gick sa fantastiskt dar hemma ocksa...

Nu ska vi laga mat, det ar trevligt att fylla dagarna med!

Buenos dias

PS. Sydamerikanskor ar astrevliga forresten! Det var en som sa igar att jag var lik Brad Pitt. Jaha tack for den finaste komplimang jag nagonsin fatt! Hoppas det fortsatter sa har, da kommer jag ha ett valdigt bra sjalvfortroende nar jag kommer hem.

I mitt förr inlägg skrev jag att det kan var för mycket begärt att försöka hitta ett boende på två dagar men icke! Efter lite kämpande och slitande (om man får skriva så efter att letat i två dagar) fick vi träffa en superskön engelsman som äger ett hus i centrala Montevideo. Han hyr ut rum, mestadels åt studenter, och han erbjöd oss att bo där för en helt överkomlig summa pengar. Eftersom vi skulle vara mogna så bad vi om att få återkomma. Vi ringde på en lägenhetsannons i en tidning och blev lovad en visning. Lägenheten visade sig vara jättefin och trevlig men lite dyr. Mäklaren visade då oss en annan som var precis lika fin men litelite mindre fast betydligt dyrare. Så vips stod vi inför valet mellan en fin lägenhet i de finare förorterna eller två rum i en del av ett kollektiv i centrum. Valet visade sig tillslut vara självklart- naturligtvis tog vi kollektivet!

Det verkar finnas fantastiska möjligheter för mig och Adam att lära oss spanska då värden gärna ser att man pratar så mycket spanska man kan med varandra. Det är också en bra ingång till den sociala världen då risken att bli isolerade i förorten kändes överhängande. Dessutom är kollektivet mycket mer flexibelt än en lägenhet. Lägenheten skulle vi vara tvugna att skriva ett kontrakt på minst sex månader medan vi endast "behöver" vara i kollektivet i tre. Just nu känns det alldeles fantastiskt att bo i ett kollektiv i Montevideo, kunde jag begära mer av den här resan?

Jag och Adam har påbörjat våra spanska studier, dock inte på ett universitet utan med ordbok och texter. Jag har köpt en Batmantidning som jag ivrigt översätter. Jag har kommit två sidor, tjoho! Men snart kommer jag till sidorna där Batman fightas och då blir det översätta av, det vill jag lova!

Just nu kunde jag inte vara nöjdare, eller jag är lite hungrig kanske men det är jag ju alltid å andra sidan, jag ser fram emot att lära mig åtminstone lite spanska och att knyta nya kontakter. Nu ska vi nog laga lite mat, det passa ju perfekt.

Hasta luego!

Nu har vi efter lite flygande tagit oss fram till Montevideo. Resan gick valdigt bra med tanke pa att vi flog i konservburkar. Ingen av oss har val direkt kroppar som ar anpassade for att sitta intrangda pa lite yta men vi klarade det med bravur.
Vi hittade snabbt till hotellet vi bokat och gav oss sedan ut for att hitta en lagenhet. Later kanske for er hemma att det kan vara ett uppdrag lite val stort att klara av for de tva dagar vi avsatt at det. vilket ar helt korrekt. Vi bokade darfor sju dagar pa ett hostel som vi ska bo pa. Bostadsmarknaden i Montevideo verkar relativt kranglig att ta sig in pa men vi kampar med nabbar.klor och sasmaningom sakert med dollar. Eftersom vi natten till idag gick och la oss ungefar klockan sju pa kvallen (vi hade stallt klockorna lite galet) sa vaknade vi valdigt tidigt idag sugna pa att ordma vara liv. Vi har varit runt till ett antal maklarfirmor och har fatt blandade besked. Det senaste vi besokte verkade faktiskt ha en lagemhet at oss men den verkar lite dyr. Ham berattade med stor gladje att det fanns en flatscreen och vakt 24h om dygnet. Jag har en kansla av att jag och Adam inte kommer utnyttja tvn sarskilt val med tanke pa var skrala spanska och Sten har ju aldrig varit nagon tvtittare. Vi kanske ska be honom ta bort tvn och sanka hyran?
Vi ar lite i valet och kvalet hur vi ska gora nu. Eventuellt ar vi sugna att resa lite i landet ett tag, vi fick reda pa att det ar gratis att campa. Eller sa stannar vi i har och ser till att fixa en lagenhet relativt snart, vilket inte verkar omojligt men kanske lite dyrt. Just nu vet vi bara att vi stannar i Montevideo i minst en vecka till da vi har bokat hostelet. Efter det far vi se.
Nu ska vi ut och besoka tva maklare till som har haft siestastangt fram till nu. Jag har aven fatt en tidning av en gubbe med massa lagenheter. Sa det ordnar sig garanterat till slut.
Vi ar alla vid gott mod och har halsan ifall nagon dar hemma undrar. Det ar alldeles fantastiskt roligt att vara i Sydamerika!
Hej! Oskar

Usch nu är jag i samma kategori som Blondinbella och Henrik Rydström, jag är en bloggare. Tanken med den här bloggen är att de som är intresserade ska kunna läsa lite om vad som händer för mig och mina kamrater på vår resa i Sydamerika. Med intresserade menar jag familj och vänner, jag har alltså ingen intention att hamna på bloggtoppen. Ni kan vara lugna! Det är en vecka kvar till avfärd så det känns lite meningslöst att lägga upp en blogg redan nu men jag har gjort en "att-göra-lista" och en av punkterna var "blogg". Tänkte att det var lagomt ansträngade så här en måndageftermiddag så nu kan jag pricka av det. Vi får se när jag skriver härnäst men det här är en start ialla fall.

Hej på ett tag.