Buenos Aires
Efter att ha liftat nastan hela vagen fran Buenos Aires till Mendoza kande jag mig ganska mor i huvudet efter att endast ha pratat spanska i fem dagar. Spanskan ar okej men jag kan inte pasta att jag for nagra djupare konversationer med nagon. Jag pratar ytligheter och ar ganska nojd med det. Nar jag nadde Mendoza var jag dodligt sugen pa att prata med nagon en langre stund sa jag sag verkligen fram emot ett gammalt klassiskt hostelhang med utlanningar som pratar engelska. Oturligt nog valde jag det enda hostelet i Mendoza som var tomt. Det var jag och ett trakigt Amerikanskt par vilka fick mig att soka ensamheten i mitt ack sa tomma rum. Jag kande mig lite bedrovad och tankte att jag kanske kunde hitta nagot roligt att gora pa internet. Pa gamla goda Facebook sag jag att David, engelsmannen/irlandaren, vi mott i Mvd var i Mendoza och jag skickade honom ett medelande och sa att vi borde motas. Han kom forbi mitt hostel och nu, nastan en manad senare, ar vi fortfarande tillsammans.
Vi har hunnit med ganska mycket under den har manaden. Vi har bland annat levt ute i det vilda, precis vid foten av Anderna och byggt en medidationplats for buddister. Nar David, jag,buddistnunnan och en kanadensisk kille kom till platsen dar meditationsplasten skulle byggas fanns ingenting dar. Eller att saga ingenting ar en overdrift, dar fanns ett helt obrukbart hus, ganska manga parontrad, ett gang med hastar, en strom med farskvatten, en fantastisk utsikt over anderna och en miljard flugor. Nagra bekvamligheter fanns inte sa jag och David byggde oss snabbt en otroligt bra hydda av grenar och gras som blev vart hem for tva veckor. Natterna var valdigt kalla men var lilla hydda visade sig vara valdigt valbyggd och holl oss varma.
Allteftersom droppade mer manniskor in i lagret och tillslut var vi en svensk, en londonkille, fyra kanadicker, en jenkare, en argentinare, en italienare och en buddist. Manniskorna var extremt trevliga och latta att umgas med (alla utom nunnan som var lite underlig) och vi hade en harlig tid. Jag och David konstruerade bland annat ett utedass med hjalp av en ugn. Alla var oerhort imponerade och det var harligt att sitta pa dass och se Anderna. Tyvarr hade nunnan mediterat lite for mycket och visste inte riktigt hur man skulle bete sig mot folk och hon upprorde David bade en och tva ganger genom att papeka att han behovde mycket meditation. Jag behovde tydligen inte sa mycket meditation utan borde istallet bli munk. Jag avbojde vanligt men bestamt.
Efter tva veckor lamnade vi lagret och akte till Santiago for tva dagar. Vi ville egentligen bara dit for att David ville bada i Stilla Havet vilket han hort skulle vara varmt och harligt. Det var det inte, det var svinkallt. Efter Santiago var planen att aka till Bs As och darefter till Mvd dar David hade ett jobb och jag skulle mota grabbarna vid kusten. Nar vi kom till Bs As fick David reda pa att hans jobb inte langre existerade och han nu var helt utan pengar med over en manad kvar till sin hemresa (vilket han utan pengar inte kunde omboka). Jag bestamde mig for att stanna i Bs As med David och tillsammans soka jobb. Efter tva dagars letande hittade vi ett jobb pa ett hostel dar vi ska bygga en bar. David med en examen i design och min gedigna utbildning i hantverk (rivning ar ju egentligen exakt samma sak som att bygga, bara tvartom) gav en garanti for att vi skulle gora en bra jobb. Fram till nu har vi mer eller mindre fungerat som vaktmastare och flyttat runt saker men snart borjar forhoppningsvis barbygget.
Nu ska jag hem och provsvinga hammaren!
Hasta luego
Vi har hunnit med ganska mycket under den har manaden. Vi har bland annat levt ute i det vilda, precis vid foten av Anderna och byggt en medidationplats for buddister. Nar David, jag,buddistnunnan och en kanadensisk kille kom till platsen dar meditationsplasten skulle byggas fanns ingenting dar. Eller att saga ingenting ar en overdrift, dar fanns ett helt obrukbart hus, ganska manga parontrad, ett gang med hastar, en strom med farskvatten, en fantastisk utsikt over anderna och en miljard flugor. Nagra bekvamligheter fanns inte sa jag och David byggde oss snabbt en otroligt bra hydda av grenar och gras som blev vart hem for tva veckor. Natterna var valdigt kalla men var lilla hydda visade sig vara valdigt valbyggd och holl oss varma.
Allteftersom droppade mer manniskor in i lagret och tillslut var vi en svensk, en londonkille, fyra kanadicker, en jenkare, en argentinare, en italienare och en buddist. Manniskorna var extremt trevliga och latta att umgas med (alla utom nunnan som var lite underlig) och vi hade en harlig tid. Jag och David konstruerade bland annat ett utedass med hjalp av en ugn. Alla var oerhort imponerade och det var harligt att sitta pa dass och se Anderna. Tyvarr hade nunnan mediterat lite for mycket och visste inte riktigt hur man skulle bete sig mot folk och hon upprorde David bade en och tva ganger genom att papeka att han behovde mycket meditation. Jag behovde tydligen inte sa mycket meditation utan borde istallet bli munk. Jag avbojde vanligt men bestamt.
Efter tva veckor lamnade vi lagret och akte till Santiago for tva dagar. Vi ville egentligen bara dit for att David ville bada i Stilla Havet vilket han hort skulle vara varmt och harligt. Det var det inte, det var svinkallt. Efter Santiago var planen att aka till Bs As och darefter till Mvd dar David hade ett jobb och jag skulle mota grabbarna vid kusten. Nar vi kom till Bs As fick David reda pa att hans jobb inte langre existerade och han nu var helt utan pengar med over en manad kvar till sin hemresa (vilket han utan pengar inte kunde omboka). Jag bestamde mig for att stanna i Bs As med David och tillsammans soka jobb. Efter tva dagars letande hittade vi ett jobb pa ett hostel dar vi ska bygga en bar. David med en examen i design och min gedigna utbildning i hantverk (rivning ar ju egentligen exakt samma sak som att bygga, bara tvartom) gav en garanti for att vi skulle gora en bra jobb. Fram till nu har vi mer eller mindre fungerat som vaktmastare och flyttat runt saker men snart borjar forhoppningsvis barbygget.
Nu ska jag hem och provsvinga hammaren!
Hasta luego
