Dåliga skor, dålig Chili.
Jag har insett att vi har ett litet problem i att vi alla tre skriver varsinn reseskildring. Jag har precis läst Stens blogg och tycker därför det känns helt meningslöst att beskriva vår vandring eftersom han redan har skrivit så bra om den. Men sak samma, ni får hålla till godo med lite upprepningar eller så får ni helt enkelt välja en favoritblogg.
Vi har alltså varit på en vandring. Vi hade en ambition med vandringen att den inte skulle vara turistisk och gå längs en vandrigsled utan mer äkta och häftig. Så vi valde mer eller mindre på måfå två städer som låg lagomt långt ifrån varandra och som såg trevliga ut (hur vi nu skulle kunna se det på en karta). Vi planerade vår resa väl och bestämde oss för att fylla två ryggsäckar med mat och kläder och ta med en gitarr som, skulle det visa sig, mest såg trevlig ut på kort för vi spelade inte så förfärligt mycket. Vi var genialiska och tog med pastasallad och chili con carne vilket torde vara en perfekt vandringsmat. Rejält och gott! När vi väl planerat klart och tagit bussen till staden Mercedes började vårat stora äventyr. Vi vandrade med militärisk diciplin och i raskt tempo. Vi tillät oss tio minuters vila per timme och ibland kändes det som att vi var tvungna att sakta ner inför 30kmskyltarna, vi gick så att fotsulorna brann. De brann kanske lite extra på mig eftersom jag inte har varit förutseende nog att ta med mig kängor (som Sten) eller löparskor (som Adam) utan jag fick lita blint på mina fina sneakers. Mina fötter var lagomt glada åt det beslutet men kroppjäkeln ska väl härdas. Uruguays landskap är väldigt fint med gigantiska öppnaytor som breder ut sig mil efter mil. Jag kan dock inte låta bli att tänka på hur det förmodligen såg ut för tvåhundra år sedan, kanske var de nu öppna ytorna då täckta av lövskog.
Vi sov en natt ute under en vacker stjärnhimmel och vi i gruppen såg fyra stjärnfall. Jag lyckades emellertid missa allihopa för månen reflekterades på något underligt vis i mina glasögon så allt var bara ljust för mig. Andra dagens vandring gick lika raskt och bra som den första dagen så vips var vi framme i Durazno. Vi hade planerat för en tredagarstripp med vi räknade inte med att vårat tempo skulle vara så fantastiskt högt. Vi åt lite av vår Chili som naturligtvis hade jäst efter två dagar i stekande hetta och tog sedan glada och trötta bussen hem.
Väl hemma i huset forstätter vi med att försöka fylla våra dagar med något roligt eller intessant och ibland bådadera. Jag har anställt Sten som spanskalärare vilket känns väldigt bra. Han förklarar bättre än de lärare vi har haft på vår kurs. Jag är en väldigt snäll elev och bråkar ingenting med professorn.
Jag försöker träna en del trots att jag känner en genuin ovilja till att gå på gym. Det känns så jädra korkat att lyfta massa kilo till absolut ingen nytta. Tänk vilket arbete som läggs ner varje dag på ett gym utan att det bidrar till någonting förutom sminkade kroppar. Vansinnigt! Men jag vill å andra sidan inte bli tjock så jag får väl kämpa på.
Nu ska jag sätta mig och plugga de glosor Sten har gett mig i läxa, jag vill undvika att få skäll på morgondagens lektion.
Hej då!
Vi har alltså varit på en vandring. Vi hade en ambition med vandringen att den inte skulle vara turistisk och gå längs en vandrigsled utan mer äkta och häftig. Så vi valde mer eller mindre på måfå två städer som låg lagomt långt ifrån varandra och som såg trevliga ut (hur vi nu skulle kunna se det på en karta). Vi planerade vår resa väl och bestämde oss för att fylla två ryggsäckar med mat och kläder och ta med en gitarr som, skulle det visa sig, mest såg trevlig ut på kort för vi spelade inte så förfärligt mycket. Vi var genialiska och tog med pastasallad och chili con carne vilket torde vara en perfekt vandringsmat. Rejält och gott! När vi väl planerat klart och tagit bussen till staden Mercedes började vårat stora äventyr. Vi vandrade med militärisk diciplin och i raskt tempo. Vi tillät oss tio minuters vila per timme och ibland kändes det som att vi var tvungna att sakta ner inför 30kmskyltarna, vi gick så att fotsulorna brann. De brann kanske lite extra på mig eftersom jag inte har varit förutseende nog att ta med mig kängor (som Sten) eller löparskor (som Adam) utan jag fick lita blint på mina fina sneakers. Mina fötter var lagomt glada åt det beslutet men kroppjäkeln ska väl härdas. Uruguays landskap är väldigt fint med gigantiska öppnaytor som breder ut sig mil efter mil. Jag kan dock inte låta bli att tänka på hur det förmodligen såg ut för tvåhundra år sedan, kanske var de nu öppna ytorna då täckta av lövskog.
Vi sov en natt ute under en vacker stjärnhimmel och vi i gruppen såg fyra stjärnfall. Jag lyckades emellertid missa allihopa för månen reflekterades på något underligt vis i mina glasögon så allt var bara ljust för mig. Andra dagens vandring gick lika raskt och bra som den första dagen så vips var vi framme i Durazno. Vi hade planerat för en tredagarstripp med vi räknade inte med att vårat tempo skulle vara så fantastiskt högt. Vi åt lite av vår Chili som naturligtvis hade jäst efter två dagar i stekande hetta och tog sedan glada och trötta bussen hem.
Väl hemma i huset forstätter vi med att försöka fylla våra dagar med något roligt eller intessant och ibland bådadera. Jag har anställt Sten som spanskalärare vilket känns väldigt bra. Han förklarar bättre än de lärare vi har haft på vår kurs. Jag är en väldigt snäll elev och bråkar ingenting med professorn.
Jag försöker träna en del trots att jag känner en genuin ovilja till att gå på gym. Det känns så jädra korkat att lyfta massa kilo till absolut ingen nytta. Tänk vilket arbete som läggs ner varje dag på ett gym utan att det bidrar till någonting förutom sminkade kroppar. Vansinnigt! Men jag vill å andra sidan inte bli tjock så jag får väl kämpa på.
Nu ska jag sätta mig och plugga de glosor Sten har gett mig i läxa, jag vill undvika att få skäll på morgondagens lektion.
Hej då!
Ny vecka, nya tag!
Forra veckans totala forslappning ar nu ett minne blott. Jag och Adam lovade oss sjalva innan resan till Buenos Aires att vi skulle ta tag i vara liv nar vi kom hem och som vi har gjort det! Vi tranar pa ett gym som vi har hittat och helt sjalva kopt gymkort hos. Det var ganska svart att kopa ett kort da Uruguayanerna ar helt opedagogiska och vagrar prata lite langsammare sa att en vanlig person kan forsta. De bara upprepar vad de sagt tio ganger tills vi nickar och sager Si. Vi kopte iaf ett kort for tva veckor (fast vi bad om en manad, men det spelar mindre roll) efter att ha genomgatt en lakarundersokning som var obligatorisk av nagon anledning. Gymmet ar ganska gammalt och slitet, ett typiskt Rockygym och vi har bestamt oss for att bli tjenis med alla biffar dar. Adam tog, for att fortydliga var gringostatus, pa sig en Sverigetroja idag sa alla har overseende med att vi inte ar sa jattekommunikativa. Forutom att gymma kan man aven spela fotboll, volleyboll, basket och simma. Kanns bra!
Gymma ar inte var enda sysselsattning utan vi har aven bestamt oss for att bli bra pa matlagning. Igar struntade vi dock i mat utan gav oss in i fikabrodsdjungeln da vi ansag att uruguayanernas fikabrod inte dog till kaffet. Vi bakade en tigerkaka (som for mig var giftig pga av dum mjolk) som alla i huset var valdigt nojda med. Vi tyckte inte att det smakade lika bra som hemma men den fick duga. Vi har aven bakat brod men inte heller det smakar som hemma men det har vi iaf hitta orsaken till, det vi bakar med ar inte jast utan bakpulver! Valdigt knepigt och broden blir inte sarskilt fluffiga utan ganska kompakta. Brodet som gar att kopa ar varat hembakade brods raka motsats, det ar jattevitt och jattefluffigt utan nagon som helst tillstymmelse till mat. Hemma ater jag garna en halv limpa brod men har far man ata halva butiken for att bli matt. Valdigt underligt.
Men vi lagar inte bara mat och gymmar, nej vi pluggar spanska ocksa. Det gor vi dock bara tva ganger i veckan vilket kanns lite futtigt sa vi ska nog ta en intensiv kurs pa tva veckor istallet. Da skulle vi fa plugga varje dag och det tror jag vi behover. For alla er darhemma som tror att vi ska prata flytande spanska vid jul sa far jag nog gora er besviken. Men vi kampar aven om vi har vara dalar da det kanns omojligt att lara sig nagot alls. Men det kanske ar en del i processen.
I inledning sa jag att vi varit i Buenos Aires men om det finns inte mycket att beratta. Vi akte dit med tva amerikanskor som var VALDIGT amerikanska vilket jag och Adam tyckte var lite smajobbigt. Sa vi forsokte halla oss for oss sjalva utan att vara pa tok for otrevliga mot varat resesallskap. Vi lyckades dugligt tror jag. Det viktigaste som hande under helgen var nog att jag at en valdigt god Baby beef och att Adam och att jag fragade nagon pa bussen (pa spanska) ifall de hade vaxel pa min femma. Missforsta mig inte, det var en trevlig helg men det finns inte mycket att beratta.
Ikvall ska vi ha overraskningsfest for en av tyskorna som har fyllt ar och vi ska alla forsoka gora nagot fran respektive hemland. Vi blev eld och lagor nar vi horde om detta for en vecka sedan och borjade genast komponera en dans till Dancing Queen. Nu nar timmen T borjar narma sig borjar vi allt mer fa kalla fotter da vi inte har tranat dansen och det visade sig att det skulle komma massa annat folk torutom de fran kollektivet. Vi funderar pa att branna av en klassisk Sma grodorna istallet men vi ar inte helt sakra. Vi far klura vidare.
Snart kommer Sten hem vilket ska bli kul. Jag tycker det ar lite onodigt av honom att vara borta sa lange. Tva musketorer ar liksom inte riktigt lika bra som tre.
Ah nej nu fick jag reda pa att amerikanskans mamma kommer hit snart, mer amerikaner? Det kan inte vara bra.
Adam har tagit en liten siesta och jag funderar pa att gora detsamma, vi gar upp okristligt tidigt nufortiden.
Horde forresten att det snoar i Sverige, har ar det sol och tjugotre grader varmt. Uruguayanerna har inte tagit av sig vinterjackorna an men vi njuter i fulla drag och snart kommer sommaren. Kanns fint!
Chau!
Gymma ar inte var enda sysselsattning utan vi har aven bestamt oss for att bli bra pa matlagning. Igar struntade vi dock i mat utan gav oss in i fikabrodsdjungeln da vi ansag att uruguayanernas fikabrod inte dog till kaffet. Vi bakade en tigerkaka (som for mig var giftig pga av dum mjolk) som alla i huset var valdigt nojda med. Vi tyckte inte att det smakade lika bra som hemma men den fick duga. Vi har aven bakat brod men inte heller det smakar som hemma men det har vi iaf hitta orsaken till, det vi bakar med ar inte jast utan bakpulver! Valdigt knepigt och broden blir inte sarskilt fluffiga utan ganska kompakta. Brodet som gar att kopa ar varat hembakade brods raka motsats, det ar jattevitt och jattefluffigt utan nagon som helst tillstymmelse till mat. Hemma ater jag garna en halv limpa brod men har far man ata halva butiken for att bli matt. Valdigt underligt.
Men vi lagar inte bara mat och gymmar, nej vi pluggar spanska ocksa. Det gor vi dock bara tva ganger i veckan vilket kanns lite futtigt sa vi ska nog ta en intensiv kurs pa tva veckor istallet. Da skulle vi fa plugga varje dag och det tror jag vi behover. For alla er darhemma som tror att vi ska prata flytande spanska vid jul sa far jag nog gora er besviken. Men vi kampar aven om vi har vara dalar da det kanns omojligt att lara sig nagot alls. Men det kanske ar en del i processen.
I inledning sa jag att vi varit i Buenos Aires men om det finns inte mycket att beratta. Vi akte dit med tva amerikanskor som var VALDIGT amerikanska vilket jag och Adam tyckte var lite smajobbigt. Sa vi forsokte halla oss for oss sjalva utan att vara pa tok for otrevliga mot varat resesallskap. Vi lyckades dugligt tror jag. Det viktigaste som hande under helgen var nog att jag at en valdigt god Baby beef och att Adam och att jag fragade nagon pa bussen (pa spanska) ifall de hade vaxel pa min femma. Missforsta mig inte, det var en trevlig helg men det finns inte mycket att beratta.
Ikvall ska vi ha overraskningsfest for en av tyskorna som har fyllt ar och vi ska alla forsoka gora nagot fran respektive hemland. Vi blev eld och lagor nar vi horde om detta for en vecka sedan och borjade genast komponera en dans till Dancing Queen. Nu nar timmen T borjar narma sig borjar vi allt mer fa kalla fotter da vi inte har tranat dansen och det visade sig att det skulle komma massa annat folk torutom de fran kollektivet. Vi funderar pa att branna av en klassisk Sma grodorna istallet men vi ar inte helt sakra. Vi far klura vidare.
Snart kommer Sten hem vilket ska bli kul. Jag tycker det ar lite onodigt av honom att vara borta sa lange. Tva musketorer ar liksom inte riktigt lika bra som tre.
Ah nej nu fick jag reda pa att amerikanskans mamma kommer hit snart, mer amerikaner? Det kan inte vara bra.
Adam har tagit en liten siesta och jag funderar pa att gora detsamma, vi gar upp okristligt tidigt nufortiden.
Horde forresten att det snoar i Sverige, har ar det sol och tjugotre grader varmt. Uruguayanerna har inte tagit av sig vinterjackorna an men vi njuter i fulla drag och snart kommer sommaren. Kanns fint!
Chau!
Lange sedan sist.
Nu var det lange sedan jag skrev har men jag har inte riktigt haft ork och lust att skriva. Som ni ser far jag klara mig utan vara fina bokstaver med prickar. Sten har tagit med sig datorn till Paraguay sa jag skriver pa Guys dator istallet.
Jag och Adam har de senaste dagarna fort en valdigt underlig tillvaro. Vi har sovit lange, gatt upp atit frukost, last lite, gatt runt lite i huset, pratat lite med kollektivfolket (som kommer och gar) och sen gatt och lagt oss. Ibland bakar vi brod och gor god mat for att kanna oss duktiga. Allt det har ar valdgt roligt och trevligt men i langden blir det lite langtrakigt. Nu har vi iallfall hittat en skola som ar billig och verkar bra. Sa vi ska pa ett mote imorgon och ifall det fungerar bra sa startar var undervisning pa tisdag. Ska blir skont att ha nagot annat att gora nagra dagar i veckan. Vi har aven funderat pa att leta reda pa ett gym (aven om jag hatar gym) sa det ar ett projekt for nagon dag.
De senaste dagarna har Adam varit sjuk i influensa sa jag har handlat mycket youghurt och forsokt agera sjukskoterska. Han ar nu ganska frisk sa forhoppningsvis orkar han ga pa motet imorgon. Han insjuknande kom valdigt plotsligt efter en dag pa stranden. Jag misstankte direkt solsting och beordrade mat och vatten men det visade sig vara influensa och det blev sangliggande i tva dygn for den tappre kampen. Innan sjukdomen brot ut i varat lager besegrade vi fransmannen i en blodig standfotbollsmatch. For att vara arlig var matchen inte sarskilt blodig eller svar, fransmannen var usla pa fotboll och jag och Adam utklassade dem till deras fortret. Trots var overlagsenhet var vi goda vinnare och kamratskap radde pa stranden. Trodde vi! En av tyskorna (som inte ens hade varit med i fotbollen) tog beslutet att kasta sand i Adams shorts. Det skulle hon inte gjort! Det blev en vild jakt i ca fem sekunder sedan hade Adam hunnit upp den illvilliga tyskan och gnuggat lagom mycket sand i haret pa henne. Vi svenskar var valdigt nojda med att bade varit bast pa fotboll och sandkastarleken.
Igarkvall hade amerikanskan i huset en tjejkvall. Hogljudda amerikanska tjejer var inte det jag sag fram emot mest just da sa jag tog till flykten in i Adams trygga rum (ingen gar dit pga av hans sjukdom). Vi sag en film och satt sedan i morkret, vi ville inte tanda lampan i radsla for att nagon amerikanska skulle uppmarskamma det och forsoka prata med oss, och avhandlade viktiga amnen. Vi gjorde inte mycket vettigt forutom att ibland smyga i vag pa toaletten. Framat tolv smog jag tillbaka till mitt rum och somnande till tonerna av Gwen Stefani ackompanjerat av tio skrikande amerikanskor.
Idag har vi suttit pa ramblan och last. Adam mar mycket battre till min stora gladje. Det har varit fantastiskt vader och vi har riktigt kunnat njuta av att vara pa utlanne. Eftersom Adam och jag inte direkt knokat vara dagar med viktiga aktiviteter har jag haft mycket tid att ga och tanka. Det ar mycket som ska funderas ut infor framtiden. Tex vad vi ska gora har i ett ar. Prio ett ar for mig och Adam att lara oss tillrackligt mycket spanska for att klara oss okej utan Sten. Men det kanns som vi har tagit steg i ratt riktining efter att ha kontaktat skolor och liknande och forhoppningsvis borjar plugga nu pa tisdag. Men efter det, da har jag ingen aning. Sten sa att Ferente Amplio som ar regringspartiet har engelska undervisning i fororterna och det skulle kunna vara en rolig och vettig sysselsattning. Men jag misstanker att min spanska kanske maste vara lite battre da... Vi far se vad det blir helt enkelt. Jag kanske hittar en rivningsfirma som ar i skriande behov av en svensk som nar de hogsta tegelstenarna.
Vi saknar bada Sten litegrann vilket de ovriga i kollektivet finner valdigt lustigt men i ovrigt ar allt valdigt bra (utom Adams sjukdom) och vi lever och lar varje dag.
Manana manana!
Jag och Adam har de senaste dagarna fort en valdigt underlig tillvaro. Vi har sovit lange, gatt upp atit frukost, last lite, gatt runt lite i huset, pratat lite med kollektivfolket (som kommer och gar) och sen gatt och lagt oss. Ibland bakar vi brod och gor god mat for att kanna oss duktiga. Allt det har ar valdgt roligt och trevligt men i langden blir det lite langtrakigt. Nu har vi iallfall hittat en skola som ar billig och verkar bra. Sa vi ska pa ett mote imorgon och ifall det fungerar bra sa startar var undervisning pa tisdag. Ska blir skont att ha nagot annat att gora nagra dagar i veckan. Vi har aven funderat pa att leta reda pa ett gym (aven om jag hatar gym) sa det ar ett projekt for nagon dag.
De senaste dagarna har Adam varit sjuk i influensa sa jag har handlat mycket youghurt och forsokt agera sjukskoterska. Han ar nu ganska frisk sa forhoppningsvis orkar han ga pa motet imorgon. Han insjuknande kom valdigt plotsligt efter en dag pa stranden. Jag misstankte direkt solsting och beordrade mat och vatten men det visade sig vara influensa och det blev sangliggande i tva dygn for den tappre kampen. Innan sjukdomen brot ut i varat lager besegrade vi fransmannen i en blodig standfotbollsmatch. For att vara arlig var matchen inte sarskilt blodig eller svar, fransmannen var usla pa fotboll och jag och Adam utklassade dem till deras fortret. Trots var overlagsenhet var vi goda vinnare och kamratskap radde pa stranden. Trodde vi! En av tyskorna (som inte ens hade varit med i fotbollen) tog beslutet att kasta sand i Adams shorts. Det skulle hon inte gjort! Det blev en vild jakt i ca fem sekunder sedan hade Adam hunnit upp den illvilliga tyskan och gnuggat lagom mycket sand i haret pa henne. Vi svenskar var valdigt nojda med att bade varit bast pa fotboll och sandkastarleken.
Igarkvall hade amerikanskan i huset en tjejkvall. Hogljudda amerikanska tjejer var inte det jag sag fram emot mest just da sa jag tog till flykten in i Adams trygga rum (ingen gar dit pga av hans sjukdom). Vi sag en film och satt sedan i morkret, vi ville inte tanda lampan i radsla for att nagon amerikanska skulle uppmarskamma det och forsoka prata med oss, och avhandlade viktiga amnen. Vi gjorde inte mycket vettigt forutom att ibland smyga i vag pa toaletten. Framat tolv smog jag tillbaka till mitt rum och somnande till tonerna av Gwen Stefani ackompanjerat av tio skrikande amerikanskor.
Idag har vi suttit pa ramblan och last. Adam mar mycket battre till min stora gladje. Det har varit fantastiskt vader och vi har riktigt kunnat njuta av att vara pa utlanne. Eftersom Adam och jag inte direkt knokat vara dagar med viktiga aktiviteter har jag haft mycket tid att ga och tanka. Det ar mycket som ska funderas ut infor framtiden. Tex vad vi ska gora har i ett ar. Prio ett ar for mig och Adam att lara oss tillrackligt mycket spanska for att klara oss okej utan Sten. Men det kanns som vi har tagit steg i ratt riktining efter att ha kontaktat skolor och liknande och forhoppningsvis borjar plugga nu pa tisdag. Men efter det, da har jag ingen aning. Sten sa att Ferente Amplio som ar regringspartiet har engelska undervisning i fororterna och det skulle kunna vara en rolig och vettig sysselsattning. Men jag misstanker att min spanska kanske maste vara lite battre da... Vi far se vad det blir helt enkelt. Jag kanske hittar en rivningsfirma som ar i skriande behov av en svensk som nar de hogsta tegelstenarna.
Vi saknar bada Sten litegrann vilket de ovriga i kollektivet finner valdigt lustigt men i ovrigt ar allt valdigt bra (utom Adams sjukdom) och vi lever och lar varje dag.
Manana manana!
